Vid nedslaget uppstod en svag glöd och ur den srang en flicka till häst fram. Hon red majestätiskt fram över havsytan som blev lugn och stilla. I sin högra hand höll hon ett ljus.
Flickan och hennes häst nådde fram till den döda ön och i dess mitt satte de ner ljuset. Omedelbart började livet sprida sig och det som varit kallt och mörkt blev varmt och ljust.
Jorvik har alltid haft ett speciellt band till de hästar som lever där och vissa säger att de är öns själ."